Hundraser

                                                                          A   B   C   D   E   F   G   H   I   J   K   L   M   N   O   P   R   S   T   V   W   X   Y 

                                                                                   

                                                                        • Sealyhamterrier

                                                                          Sealyhamterrier

                                                                          Sealyham Terrier Storbritannien

                                                                          Sealyhamterriern för nu en ganska undanskymd tillvaro i de flesta delar av världen — förvånande nog, eftersom den med sin stadiga lilla uppenbarelse och sin enorma framåtanda vore väl förtjänt av en större popularitet. Den utgör dessutom ett förträffligt exempel på hur människan förmår omforma de levande varelser hon har omkring sig.

                                                                          I mitten av 1800-talet skapades i Wales efter mycket hårda avelsprinciper en oerhört ettrig kattdödare: man valde ut de ilsknaste av de lokala terrier som fanns att tillgå, korsade dem med diverse främmande blod och lät bara den mest vildsinta av avkomman föra släktet vidare. Inte förrän långt in på 1900-talet började förädlingen av rasen, och den enhetliga typen liksom det fortfarande kraftfulla och envisa men numera välvilliga temperamentet är alltså av ganska färskt datum.

                                                                          En sealyhamterrier skall framförallt ge intryckt av kraft och framåtanda. Trots sin litenhet är den mycket grov och kraftig utan att fördenskull verka klumpig.

                                                                          Färgen skall helst vara vit, men på huvud och öron kan finnas fläckar i någon gulbrun nyans. Höjden får inte överstiga 30 cm, vikten inte 9 kg för hanhund och 8 kg för tik.

                                                                          Källa: All världens hundar