Hundraser

                                                                        A   B   C   D   E   F   G   H   I   J   K   L   M   N   O   P   R   S   T   V   W   X   Y 

                                                                                 

                                                                      • Schipperke

                                                                        Schipperke

                                                                        Schipperke Belgien

                                                                        Den lilla skepparen, schipperke, härstammar som sig bör från de belgiska kanalernas båtar, men det är engelsmännen som har stått för rasens moderna utformning och gjort den populär. Ursprungligen var den mycket oenhetlig och kunde väl knappast ens betecknas som en ras, men när engelsmännen tagit sig an de minsta exemplaren och renavlat dem blev typen snart jämn.

                                                                        Detta skedde för mindre än hundra år sedan, och sedan dess har schipperke fullt förståeligt vunnit betydligt i popularitet utan att ända kunna kallas vanlig. Med sitt pigga, rävliknande uttryck och sitt behändiga format vore den väl värd en ännu större spridning.

                                                                        Det mest betecknande för rasen är dess livliga humör, spetshuvudet med smal nos och de styva, upprättstående öronen. Ögonen är små och mörkbruna, kroppen kort och djup, medan svans fullständigt saknas — att enstaka valpar någon gång föds med svans anses inte vara ett gott tecken. Pälsen är tät och "hård", runt halsen formad som en "skepparkrans" och dessutom extra riklig på lårens baksida.

                                                                        Färgen är nästan alltid svart, men andra färger får också förekomma. Vikten skall ligga mellan 3 9 kg medan mankhöjden inte får överstiga 30 cm.

                                                                        Källa: All världens hundar