Framtass.se

Tchin Japan

Det är besynnerligt att denna eleganta lilla dvärghund från österlandet inte blivit vanligare än den är. Den är graciös och attraktiv, livlig och mycket tillgiven. Vid den japanske kejsarens hov var den under mer än tusen år en högt skattad favorit, och till Europa kom rasen redan under medeltiden med hemvändande engelska sjöfarare. Under en kort period var japanese chin mycket populär även i England, men numera bedrivs uppfödning av rasen bara i liten skala. Nytillskott från ursprungslandet lär vara omöjliga att få tag på.

Japanese chin har en hel del gemensamt med den kinesiska pekingesen och lär också ha samma ursprung. Den japanska dvärghunden är emellertid mer högbent, har lättare kroppsbyggnad och graciösa, höga rörelser. Huvudet är ganska stort och runt, med platt nos, skåra i överläppen och stora mörka ögon, i vilka senhinnan skall vara klart synlig. Pälsen skall vara lång och ymnig utan att vara lockig, förutom på svansen speciellt riklig på lår, framben och tassar.

Färgen är alltid vit med jämnt fördelade fläckar i någon brun nyans eller svart. Storleken kan variera ganska kraftigt, och även om en japanese chin önskas så liten som möjligt får den ha ända upp till 28 cm mankhöjd.

Källa: All världens hundar