Hundraser

                                                                          A   B   C   D   E   F   G   H   I   J   K   L   M   N   O   P   R   S   T   V   W   X   Y 

                                                                                   

                                                                        • Breton

                                                                          Breton

                                                                          Epagneul Breton Frankrike

                                                                          Trots sitt namn härstammar våra dagars breton nästan lika mycket från Amerika som från Frankrike. Visserligen var det fransmännen som producerade de första renrasiga exemplaren i mitten av 1800-talet och började använda den som stående fågelhund, men särskilt känd utanför sitt hemlands gränser blev den inte förrän amerikanarna fått upp ögonen för den och entusiastiskt visade upp rasens förtjänster för omvärlden.

                                                                          Snart nog började man också importera breton — från USA lika mycker som från Frankrike — till många olika länder, och rasen finns nu spridd över stora delar av jorden.

                                                                          Bretonens släktskap med till Frankrike importerade engelska jaktspaniel av den gammaldags typen är uppenbar. Den är harmoniskt byggd och av samma typ som moderna engelska spaniel men är lättare och saknar dessas extrema linjer. Huvudet är tämligen brett, öronen högre ansatta än hos t. ex. cockern, halsen kortare men rygg och ben längre. Svansen är kort eller obefintlig. Pälsen är tät och mjuk men inte för riklig — på öron, undersida och benens baksidor finns dock ganska kraftiga behäng.

                                                                          Färgen är vit med orangeröda tecken, mankhöjden omkring eller något under 50 cm.

                                                                          Källa: All världens hundar