Hundraser

                                                                          A   B   C   D   E   F   G   H   I   J   K   L   M   N   O   P   R   S   T   V   W   X   Y 

                                                                                   

                                                                        • Spinone

                                                                          Spinone

                                                                           Spinone Italien

                                                                          Den italienska pointern har visserligen en hel del mer än namnet gemensamt med den brittiska pointern, men den är betydligt mer allround än denna och lär t.o.m. kunna användas som drivande hund. Den härstammar från de gamla kontinentala jakthundar, griffon, som givit upphov till så många av dagens mest använda både drivande och fågelhundsraser. Som jakthund saknar den pointerns lätthet och snabbhet och anses vara tämligen tungfotad.

                                                                          Exteriört är den italienska pointern, eller spinonen som den kanske rätteligen bör kallas, något tyngre och grövre än den brittiska pointern. Huvudet är stort och kraftigt med relativt bred, välvd skalle, inte särskilt markerad pannavsats men kraftigt, fyrkantigt nosparti. Nässpegeln är brun, ljusbrun eller leverfärgad och näsborrarna vidöppna. Öronen är stora och hänger rätt ned tätt intill huvudet. Ögonen under de buskiga brynen är ljusbruna eller gula med vaket uttryck. Ryggen är något välvd över ländpartiet, bröstet djupt men inte brett. Tassarna är runda med välvda tår. Svansen bärs i ryggens linje eller något ovan denna. Pälsen är ganska kort, sträv och hård.

                                                                          Den italienska spinonen är antingen helvit eller också vit med gula eller ljusbruna små fläckar. Mankhöjden varierar starkt — alltifrån 60—70 cm för hanhund till 58- 65 cm för tik.

                                                                          Källa: All världens hundar