Hundraser

                                                                          A   B   C   D   E   F   G   H   I   J   K   L   M   N   O   P   R   S   T   V   W   X   Y 

                                                                                   

                                                                        • Pekingese

                                                                          Pekingese

                                                                          Pekingese Kina

                                                                          Folk som aldrig hört talas om andra, faktiskt långt vanligare raser, känner ofta mycket väl till pekingese och dess kejserliga bakgrund. Under flera tusen år höll sig kineserna med andebesvärjande hundar, som med tanke på sin uppgift skulle se så grymma och skrämmande ut som möjligt. Helt naturligt omfattades dessa hundar med stor vördnad, och när dvärgexemplar dök upp behandlades de helt annorlunda än dåtidens dvärghundar i Europa: de ansågs så värdefulla att endast kejsaren tilläts äga dem. Ingen ras har väl behövt ställa om sig mer drastiskt till våra mer anspråkslösa västerländska förhållanden än just pekingesen fått göra — om än motvilligt och med överlägsen min!

                                                                          En pekingese skall vara liten, temperamentsfull och modig. Huvudet är brett med stora, lysande mörka ögon och platt nos. Kroppen är framtung med böjda framben och lättare, parallella bakben. Svansen skall vara försedd med en magnifik plym och ligger framåt över ryggen. Pälsen på hals och bröst, lår och frambenens baksida är också speciellt riklig.

                                                                          Alla färger utom leverbrunt är tillåtna. Mankhöjden är 15 —25 cm, vikten 3 —5 kg för hanhund, 3,5 — 5,5 kg för tik. Små dvärgpekingeser kallas "sleevedogs", eftersom de fick rum i kinesernas vida dräktärmar och uppträder ibland i fö. normala kullar.

                                                                          Källa: All världens hundar