Hundraser

                                                                          A   B   C   D   E   F   G   H   I   J   K   L   M   N   O   P   R   S   T   V   W   X   Y 

                                                                                   

                                                                        • Irländsk varghund

                                                                          Irländsk varghund

                                                                          Irish Wolfhound Irland

                                                                          Varghunden är egentligen en urgammal jakthundsras, av kelterna på Irland länge använd vid storviltjakt och flitigt omnämnd även i forngermansk litteratur för sitt stora mod och sina utmärkta jaktegenskaper. När storviltet så småningom alltmer försvann från ön blev varghunden utan arbete och efter hand allt sällsyntare. Ett skickligt rekonstrueringsarbete räddade i sista minuten rasen åt eftervärlden.

                                                                          Den irländska varghunden är världens största hund — en fullvuxen hanhund skall helst mäta närmare en meter över manken. Lägg därtill en imponerande tyngd och benstomme samt en gråstripig päls, och det förefaller som om varghunden vore en idealisk och respektingivande vakthund. Det hotande intrycket motverkas emellertid effektivt av ett par milda, mörkbruna ögon och en nästan barnslig vänlighet och tillgivenhet. Som sällskap är varghunden uppskattad just för sitt lugna och lätthanterliga temperament, som gör att den faktiskt inte kräver så mycket utrymme som man kunde tro.

                                                                          Varghunden skall vara muskulös och kraftig men måste samtidigt verka elegant. Pälsen skall vara sträv och speciellt på huvudet riklig. Färgen är oftast grå i någon nyans, men kan också vara svart, vit, gulbrun, röd eller tigrerad. Minimihöjd för hanhund är 79 cm, för tik 71 cm.

                                                                          Källa: All världens hundar